Mitt sista inlägg.

Tack för att ni har varit med och läst min blogg. Mitt liv har varit en ständig kamp mot färgen grått, man ska sprida glädje med musik och snällhet. När jag skriver en låt om hur en låt ska ha för ton eller text så brukar jag tänka på färger. Om man får ihop den perfekta färgnyansen kan man väcka minnen i en låt som en "vulkan av känslor". Min karriär har varit som en blues låt. Den börjar långsamt men sen så går låten igång med en kraftig refräng. Men alla låtar måste ha ett slut också och tack för att jag har kunnat berätta om mitt musik äventyr.

Droger och falskheter.

Hej bloggen! Nu ska jag berätta om hur min framgång och kändisstatus påverkade mitt liv på ett negativt sätt. Det som började hända mig när jag blev större och mer framgångsrik var att folk slutade se mig som en människa och istället såg mig som en rockstjärna. Detta var samma med mina vänner i bandet, producenter, även min egen far som bara ville utnyttja min framgång i deras riktning. Jag var en av de mest igenkända personerna på hela jordklotet men ändå kände jag mig så ensam. Droger gjorde det lättare för mig och för en som mig var det hur lätt som helst att få tag på.
1965 innan jag flyttade till London och startade min karriär så träffade jag en Devon Wilson på en klubb i New York, det var hon som introducerade mig till LSD. Att jag träffade henne var nog en av dem sämsta händelserna i mitt liv.
Ni har säkert hört om mina drogproblem men droger gjorde det lättare för mig prata med människor. 1969 fick jag ett samtal om att jag har en son i Sverige som jag inte visste om, kändes hemskt att jag förde ett barn till den här världen som jag inte får vara del av. När man är vilse i en främmande värld full av droger och falskheter så håller man extra hårt till det som verkligen spelar roll, det har alltid varit musiken och min familj. Jag hade betalat vad som helst för att min mamma skulle få se mig spela gitarr.

Musikkarriären.

Hej igen bloggen. Det här inlägget kommer handla om starten på min karriär och hur jag blev ”Jimi Hendrix”. När jag spelar uppe på scen så är det allra viktigaste publiken, de ska ha en så bra upplevelse som möjligt. Det är därför jag använder så mycket kroppsliga rörelser som möjligt som att ligga på golvet, ha gitarren bakom ryggen och spela med tänderna till exempel. När jag blev en ”publik favorit” så blev jag kontaktat av en manager vid namn Chas Chandler, ex basist i ”The Animals”. Med hjälp av Chas Chandler år 1966 så formade jag, basisten Noel Redding och trummisen John Mitchell bandet ”The Jimi Hendrix Experience”. Vi flyttade till London och ungefär ett halvår senare så släppte vi vårt första album ”Are you experienced?” som blev en stor succé. Med låtar som ”Hey Joe” och ”Purple Haze”. ”Are you experienced?” var en så stor succé så vi släppte ett till album ”Axis: Bold as Love” på samma år. Året efter det 1968 så släppte jag mitt tredje och sista album ”Electric Ladyland” med låtar som ”Crosstown traffic” och en cover av Bob Dylans ”All along the Watchtower”.
Snart efter Electric Ladyland hade släppts så splittrades The Jimi Hendrix Experience på grund av ett dåligt kontrakt jag skrev på 1965 av en producent vid namn Ed Chalpin, blev också bråk med basisten Noel Redding som var avundsjuk på min framgång.
Även fast vårt band splittrades 2 år efter vi började så vill jag ändå säga att de har varit dem bästa 2 åren i mitt liv. 

Början till vuxenlivet/Inspiration till musiken.

När jag var i min ungdom så var jag alltid blyg och känslig, det hade mina föräldrars skilsmässa påverkat mig. När jag gick i skolan på Garfield High School så lärde jag mig känna många människor från många olika kulturer, på det sättet lärde mig mycket om musik.
När jag var 16 år gammal så köpte min pappa en vit Supro Ozrak, min första el gitarr. Med den gitarren lärde jag mig spela en massa bra och influerade blues låtar.
Om ni spelar gitarr så vet ni hur grym känsla det är att få pröva en ny gitarr. 
Jag tyckte att gitarr spelandet var så kul så jag började spela med lokala band som behövde gitarrister. Detta lede senare till att jag missade skolan mycket och betygen led av det.
När jag var 17 år gammal åkte jag fast för att åkte i stulna bilar, jag hade valet att antingen gå med i armén eller fängelse i två år. Självklart valde jag armétjänst.
När jag var klar med min militär träning så blev jag överbefäl lagt som 101st Airborne Division i Campbell, Kentucky. Även fast jag hade en helt okej position som fallskärmssoldat så ville jag fokusera på musiken mer, så jag hoppade av armén och började tänka framåt. Ses snart igen bloggen! 

Min Barndom.

Hej bloggen. Det här inlägget kommer handla om min tuffa barndom när jag utsättes för mycket förvirring. Jag föddes den 27 november 1942 i Seattle, Washington som Johnny Allen Hendrix. Innan förlossningen så blev min pappa Al Hendrix inkallad till armén och jag fick inte träffa honom innan han kom hem 1945. Kan ni tänka er att ni aldrig har träffat eran far och sen kommer han bara från ingenstans och byter namn på en.

I mina tidiga år så bodde jag aldrig riktigt på samma ställe, jag flyttade mellan olika släktingar i Seattle. Mellan alla olika släktingar jag bodde hos så var betydligt min favorit moster Dorothy, hon var alltid snäll mot mig medan min pappa alltid skällde på mig.
När min pappa kom hem från kriget så bytte han namn på mig till James Marshall Hendrix, min pappa trodde att min mamma Lucille hade valt namnet “Johnny” från en av hennes pojkvänner. 1951 skilde sig min mor och far, de hade en väldigt tuff skilsmässa, jag var 9 år är det hände.
Min pappa vann vårdnaden av mig och mina syskon, även fast vi bodde hos hann så fick vi umgås med våran mor på helger. Pappa trodde att vi inte gillade vår mamma så han brukade skicka oss till henne som "straff", även fast vi trivdes bäst hos mamma. När jag var femton år gammal så gick min mamma Lucille bort på grund av hennes alkohol problem, jag fick inte ens gå på hennes begravning. Jag ville berätta lite om min barndom för den är grunden till hur jag ser och behandlar människor idag.

Välkommen till min blogg!

Hej mitt namn är James Marshall Hendrix, men blev senare igenkänd som Jimi Hendrix. Jag började använda namnet Jimi Hendrix när min artist karriär började ta fart, men innan det hade jag en tuff uppväxt. Jag är son till Al och Lucille Hendrix, och har en lillebror vid namn Leon. Jag föddes i den regniga staden Seattle men jag bytte hem ungefär lika mycket som jag bytte namn. Mitt liv har haft sina svängar och motgångar men den har varit bra ändå. Den här bloggen kommer handla om mitt liv, min svåra barndom och min enorma men ganska kortvariga framgång.